|
| FINAL VOTE RC2: The Immigration Amendment (Identity Card) Bill | E.S. Börnatfiglheu | June 12, 2006 - 22:59 | | E.S. Börnatfiglheu | June 21, 2006 - 21:13 |
|
Parent message | | FINAL VOTE RC2: The Immigration Amendment (Identity Card) Bill | E.S. Börnatfiglheu | June 12, 2006 - 22:59 |
| RC2 Final Results(#825), posted by E.S. Börnatfiglheu, [IP Hidden], June 21, 2006 - 21:13. Viewed 543 times. |
|
E.S. Börnatfiglheu
Group: citizens
(739 posts total)
(last post: March 13, 2008 - 11:06)
Citizen #31:
Eric Kildow | The bill, RC2, a proposal for an identity card for the Republic of Talossa, has passed by a vote of 3-0-0 (with two votes not placed). This bill will be forwarded to the president for promulgation.
Eric S. Kildow, Speaker
Third Chamber of Deputies
Eiric Börnatfiglheu, Túischac'h
Tierçéu Camerâ
DionysianArbiter@mail.com
A mind all logic is like a knife all blade. It makes the hand bleed that uses it.
--Rabindranath Tagore |
|
| | E.S. Börnatfiglheu | June 13, 2006 - 22:10 |
|
Parent message | | FINAL VOTE RC2: The Immigration Amendment (Identity Card) Bill | E.S. Börnatfiglheu | June 12, 2006 - 22:59 |
| Për(#823), posted by E.S. Börnatfiglheu, [IP Hidden], June 13, 2006 - 22:10. Viewed 528 times. |
|
E.S. Börnatfiglheu
Group: citizens
(739 posts total)
(last post: March 13, 2008 - 11:06)
Citizen #31:
Eric Kildow | Për
Eric S. Kildow, Speaker
Third Chamber of Deputies
Eiric Börnatfiglheu, Túischac'h
Tierçéu Camerâ
DionysianArbiter@mail.com
A mind all logic is like a knife all blade. It makes the hand bleed that uses it.
--Rabindranath Tagore |
|
| | la garçâ malpadert | June 13, 2006 - 21:42 |
|
Parent message | | FINAL VOTE RC2: The Immigration Amendment (Identity Card) Bill | E.S. Börnatfiglheu | June 12, 2006 - 22:59 |
| Për(#821), posted by la garçâ malpadert, [IP Hidden], June 13, 2006 - 21:42. Viewed 514 times. |
|
la garçâ malpadert
Group: admins
(4379 posts total)
(last post: March 13, 2008 - 16:29)
Citizen #31:
Eric Kildow | WESTMORELAND. O that we now had here
But one ten thousand of those men in England
That do no work to-day!
KING. What's he that wishes so?
My cousin Westmoreland? No, my fair cousin;
If we are mark'd to die, we are enow
To do our country loss; and if to live,
The fewer men, the greater share of honour.
God's will! I pray thee, wish not one man more.
By Jove, I am not covetous for gold,
Nor care I who doth feed upon my cost;
It yearns me not if men my garments wear;
Such outward things dwell not in my desires.
But if it be a sin to covet honour,
I am the most offending soul alive.
No, faith, my coz, wish not a man from England.
God's peace! I would not lose so great an honour
As one man more methinks would share from me
For the best hope I have. O, do not wish one more!
Rather proclaim it, Westmoreland, through my host,
That he which hath no stomach to this fight,
Let him depart; his passport shall be made,
And crowns for convoy put into his purse;
We would not die in that man's company
That fears his fellowship to die with us.
This day is call'd the feast of Crispian.
He that outlives this day, and comes safe home,
Will stand a tip-toe when this day is nam'd,
And rouse him at the name of Crispian.
He that shall live this day, and see old age,
Will yearly on the vigil feast his neighbours,
And say 'To-morrow is Saint Crispian.'
Then will he strip his sleeve and show his scars,
And say 'These wounds I had on Crispian's day.'
Old men forget; yet all shall be forgot,
But he'll remember, with advantages,
What feats he did that day. Then shall our names,
Familiar in his mouth as household words-
Harry the King, Bedford and Exeter,
Warwick and Talbot, Salisbury and Gloucester-
Be in their flowing cups freshly rememb'red.
This story shall the good man teach his son;
And Crispin Crispian shall ne'er go by,
From this day to the ending of the world,
But we in it shall be remembered-
We few, we happy few, we band of brothers;
For he to-day that sheds his blood with me
Shall be my brother; be he ne'er so vile,
This day shall gentle his condition;
And gentlemen in England now-a-bed
Shall think themselves accurs'd they were not here,
And hold their manhoods cheap whiles any speaks
That fought with us upon Saint Crispin's day.
Miestrâ Schivâ
Seneschál dal Repúblicâ Talossán etc.
|
|
| | President Anglatzarâ | June 13, 2006 - 08:17 |
|
Parent message | | FINAL VOTE RC2: The Immigration Amendment (Identity Card) Bill | E.S. Börnatfiglheu | June 12, 2006 - 22:59 |
| Për(#819), posted by President Anglatzarâ, [IP Hidden], June 13, 2006 - 08:17. Viewed 433 times. |
|
President Anglatzarâ
Group: admins
(3194 posts total)
(last post: March 14, 2008 - 07:21)
Citizen #31:
Eric Kildow | På sätt och vis kan man säga att rollspelens ursprung står att finna hos den engelske författaren Herbert George Wells, mannen bakom klassiker som Tidsmaskinen, Världarnas krig och Den osynlige mannen. Han publicerade nämligen år 1913 en bok om låtsaskrig med tennsoldater vid namn Little Wars. Visst hade det funnits konfliktsimuleringar redan tidigare vid bl. a. brittiska, preussiska och amerikanska militärakademier, i syfte att träna kadetterna i taktik, men det var inte dessa som inspirerade de första konfliktspelarna på 50-talet. Till grund för dessa militära simuleringar låg statistik; man försökte med hjälp av praktisk erfarenhet räkna ut ungefär hur många kulor som träffade när en pluton med en viss beväpning sköt ett visst antal skott på ett visst avstånd, samt hur en trupp med en viss träning och en viss moral betedde sig när de hamnade i strid. När lyder de inte order, när flyr de, osv. Detta spelades emellertid knappast med tärningar utan de situationer som uppstod avgjordes av erfarna officerare som bedömde vad som borde hända med hjälp av de uppställda sannolikheterna.
Vad H. G. Wells gjorde var att efter mycket enklare principer konstruera ett stridssystem för tennsoldater. Denna bok betraktades mvcket länge som ett kuriosium och glömdes tämligen snart bort, men återupptäcktes på 50-talet av några människor med intresse för såväl spel som krigshistoria. De inspirerades av Wells bok att bygga upp mer detaljerade regelverk där alla situationer avgjordes med hjälp av tärningsslag och speldomare, och därmed var de moderna konfliktspelen uppfunna.
I Wisconsin i USA bildade några yngre män på 60-talet en klubb som under namnet Tactical Studies Rules (TSR) konstruerade och publicerade sådana här konfliktspelsregler. I början på 70-talet kom en regelsamling för medeltida strider vid namn Chainmail. Till dessa regler fanns ett supplement om hur man kunde spela medeltida konfliktspel med magiker, drakar och andra fenomen ur fantasylitteraturen, skrivet av en man vid namn Gary Gygax. Dessa fantasystrider blev snart så populära bland konfliktspelarna att Gygax tillsammans med en vän, Dave Arneson, satte sig ned för att skapa ett självständigt spelsystem för fantasystrider, med regler för regelrätta äventyr i stället för bara strider ute på ett slagfält, vilket snart uppfattades som ganska fantasilöst. Den miljö som ansågs idealisk för dessa regler var underjordiska tunnelsystem, som konstruktörerna kallade dungeons, ett ord som egentligen betyder fånghålor. Spelet döptes till Dungeons & Dragons, och spreds i konfliktspelskretsar i omgivningen.
Snart blev det så populärt, även bland icke konfliktspelare, att man beslöt att trycka en stor upplaga för att säljas utanför konfliktspelsklubbarna. Detta hände 1974, och man kan säga att rollspelsvågen därmed hade kommit igång.
--
 |
|
|
|
